Ubisoft har äntligen släppt The Division 2-expansionen Echoes of Central Park som återigen tar oss till New York, men den här gången handlar det om Upper West Side och det ikoniska Central Park. Det är emellertid mörkt och inspirerat av skräckgenren – invånarna pratar om hemska monster, konstiga ljud och är livrädda inför vad som lurar i stadsdelen. Vad är det egentligen som händer?

Skräcktemat känns också nytt och fräscht, det är intressant att Ubisoft väljer att utforska en ny del av sin The Division-serie och vi har också en berättarröst som gör ett riktig bra jobb att sätta den där skrämmande stämningen. Men luras icke, vi har förstås inte sparsamt med ammunition för det – det är knappast något Resident Evil det handlar om, utan vi får såklart sätta mängder av kulor i fienden och använda vår SDH-teknologi där jag själv skickar iväg min drönare.

Ett annat intressant inslag är att vi får med oss en av tre kompanjoner på uppdragen. Även om vi spelar själva känner vi oss inte så ensamma med andra ord, och den tystlåtne protagonisten får lyssna på kommentarer och monologer från sin partner. Själv har jag endast hunnit med att spela tillsammans med Brayleigh Callahan som är en prickskytt och olympisk mästare i skytte. Men dessa karaktärer blir också bättre på att delta i strid om vi följer deras sidoberättelser där vi också får lära känna de bättre.

Och skräcken jag hör i Callahans röst när jag ställs inför tuffa situationer letar sig ut till mig som spelare. Ubisoft har valt att dra ned ‘statsen’ på prototyutrustning till en början för att ge oss spelare den utmaning som expansionen är avsedd för, och det fick jag verkligen se prov på under mitt första riktiga huvudppdrag. Trots att jag bara spelade på ”Hard” (jag har bra utrustning annars) fick jag rejäla problem med en av bossarna som fullkomligt mördade mig totalt under mina första försök. Och jag gillar verkligen utmaningen – men den som vill ha en behagligare resa kan givetvis dra ned svårighetsgraden till den nivå som passar.

Under de första uppdragen jag stötte på så får vi lite olika typer av mål under uppdragen, som att vi exempelvis skall skjuta sönder elen till lasertorn eller desarmera tidsinställda bomber på en utsatt tid. Jag gillar sällan tidspress i actionspel, men här får vi spå pass gott om tid att det mer håller mig på tårna än att jag blir stressad av det.

Den artificiella intelligensen lämnar dock något att önska. Vid ett tillfälle låg jag nere för räkning och ropade på min kompanjon för att få hjälp upp. Istället stod Callahan och tittade in i en vägg, utan att vare sig hela mig eller skjuta på fienden. En annan sak som drar ned inlevelsen något är att när jag exempelvis kliver in i en hiss så struntar kompanjonen i att följa med, utan dyker bara upp senare någonstans. En liten detalj kan tyckas, men jag störde mig faktiskt på det.

Annars är stämningen väldigt god. Under mina första timmar så gillar jag hur de får mig att känna mig utlämnad på en plats full av hemskheter som jag egentligen inte vet vad det är. Är ljuden och monstren bara rykten som spridits, eller finns det någon sanning i dem? Det är något jag fortfarande undrar och samtidigt är nyfiken att ta reda på.

Sedan var en riktigt tuff bosstrid höjdpunkten av min tid med The Division 2: Echoes of Central Park hittills. I basspelet upplevde jag mestadels att bossarna var något tuffare fiender, men här fick jag fundera på hur jag skulle ta mig ann motståndet för att inte dö ännu än gång. Den fick vara den avslutande sektionen under min spelsession, men jag är riktigt nyfiken på var expansionen tar mig härnäst.

The Division 2: Echoes of Central Park är släppt till PlayStation 4, Xbox One samt PC och kan spelas på PlayStation 5 och Xbox Series X/S via bakåtkompatibilitet. Basspelet av The Division 2 krävs för att spela expansionen.